Jag...

blir glad av de små sakerna, som t.ex. att Daft Punk spelas på Stadium.

Värre är det när man inte kan hålla koll på USB-grejsen...

Tji fick ja

Trodde jag fått tinnitus när jag satte mig på bussen, så var det ju inte...

Puts väck

Min kondis that is, fick springa genom Gävle för att hinna med tåget och hann PRECIS. Fick offra mobilen som jag glömde i lägenheten, får vara!

Technon biter inte ikväll, tar min tillflykt till Promoe och Pendulum.

Filosofi A...

anser jag ska utövas under en bussresa, det finns inget bättre ställe att samla tankarna och låta de flöda fritt!

Guitar hero och stulna mössor

Större delen av kvällen har spenderats framför det senaste tillskottet till Glaciärvägen 21s spelhylla, Guitar Hero! Inte så mycket att tillägga, annat än att det var skoj och nu måste man ju ge balans till det hela och göra något lite mer "inte-så-skojigt", läxa!

Svenskhet

Är när man står bakom den gula linjen på bussen, detta kom jag och en klasskamrat fram till.

En tanke om socialism

Min socialism är inte att alla ska ha det lika dåligt; utan att alla ska ha det lika bra.

10

Sitter här i mitt rum, kom tillbaka till Gävle igår och möttes av ett riktigt ostädat hål som är tänkt att kallas hem. Efter att ha städat undan det värsta och packat upp min fina Buddha som jag fått i julklapp sätter jag mig ner och börjar läsa i min bok, som är tänkt att vara färdligläst till, vad är det, imorn? Jag har låtit bloggen lida under lovet men tar nya tag nu när sovmornar och lugna dagar måste bytas ut mot rutinerna i den hektiska vardagen. Jag försöker hinna ikapp andras bloggar och en av dessa påminner mig om hur mycket vi tar tillgivet när vi går in i det nya året, det nya årtiondet. Det är ändå ganska fantastiskt hur vi kunnat klara oss igenom hela 00-talet, motgångar har vi haft och nära och kära har vi förlorat, livet kanske inte alltid verkar ha varit på vår sida jämt, men vi har klarat det.

Jag fyller 17 snart, riktigt snart, och konstigt nog börjar jag känna lite åldersnoja. Det känns som jag var 14 igår och kunde ta det piano. Snart väntar universitetet, och efter det ett arbetsliv. Ett arbetsliv tills jag är en sisådär 65-70 då jag kan ta mitt livs semester, om jag nu har turen att få vara kvar på denna jord så länge!
Oro känner jag kanske inte över det här med att bli vuxen, jag har ju överlevt ett halvår själv ändå. Det kanske inte gått bra jämt, och jag är en slarver med det här med eget hushåll och att hålla reda på saker, men jag har klarat mig hittils.

För att undvika en wall of text, som det här redan blivit, avrundar jag med att påminna alla om att vi inte får glömma att vara tacksamma för det vi har här och nu.

Förresten, jag är nu medlem i SSU...

RSS 2.0