Våld föder våld
Det är ju det som man säger, våld föder våld. Någon dödar din mamma, du vill ha hämnd, detta behöver inte gå ut över den som du egentligen vill hämnas på utan vem du än stöter på, för det är precis det våldet är, blint. Ironi, eh? För vad annars brukar man säga är blint? *Tänk, tänk, tänk*
Någonstans i vår utveckling gick ju något riktigt fel, vi blev failure. Det är klart, människan är redan det på flertalet punkter men varför måste en känsla som kräver hämnd finnas? Jag kan verkligen inte se det som något värdefullt för människan som grupp, inte stödjer det heller "survival of the fittest", för det tillför inget positivt till människan som gruppdjur, bara splittrar och söndrar oss. Inte bara splittrar det oss, vi utsätter oss själva för onödiga risker för att ta ut vår hämnd, risker är aldrig positivt inom evolutionen. Som sagt, något blev riktigt failure med oss.
Vi människor är riktigt omogna av oss; ska ha hämnd höger om vänster, är avundsjuka och tar gärna till våld. Kan dra lite paralleller till teodicéproblemet, var är den här snälla gubben uppe bland molnen som är så snäll? Gillar han inte oss längre, kanske har han tröttnat?
Lösning då? Kanske "bekämpa eld med eld"-stuket skulle gå hem, eller så kanske det vore bäst om vi människor var kvar i vårt barnstadie när vi var naiva nog att inte behöva se rött för varje ondska som sker emot oss och kunna ta en smäll utan att ha blod på våra händer, men det är klart då skulle vi bara kämpa om vem som skulle ha mest plats i sandlådan.
Vi människor är allt besynnerliga...
Någonstans i vår utveckling gick ju något riktigt fel, vi blev failure. Det är klart, människan är redan det på flertalet punkter men varför måste en känsla som kräver hämnd finnas? Jag kan verkligen inte se det som något värdefullt för människan som grupp, inte stödjer det heller "survival of the fittest", för det tillför inget positivt till människan som gruppdjur, bara splittrar och söndrar oss. Inte bara splittrar det oss, vi utsätter oss själva för onödiga risker för att ta ut vår hämnd, risker är aldrig positivt inom evolutionen. Som sagt, något blev riktigt failure med oss.
Vi människor är riktigt omogna av oss; ska ha hämnd höger om vänster, är avundsjuka och tar gärna till våld. Kan dra lite paralleller till teodicéproblemet, var är den här snälla gubben uppe bland molnen som är så snäll? Gillar han inte oss längre, kanske har han tröttnat?
Lösning då? Kanske "bekämpa eld med eld"-stuket skulle gå hem, eller så kanske det vore bäst om vi människor var kvar i vårt barnstadie när vi var naiva nog att inte behöva se rött för varje ondska som sker emot oss och kunna ta en smäll utan att ha blod på våra händer, men det är klart då skulle vi bara kämpa om vem som skulle ha mest plats i sandlådan.
Vi människor är allt besynnerliga...
Kommentarer
Postat av: Oscar M
Det är bra Jocke, strike back against individualismen! ^^
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
