Joakim Baer - ny i vuxenlivet?

Dagligen kan man läsa att någon har blivit anmäld för något litet uttalande. The shit has hit the fan, and keeps doing so. Moral Sverige är i uppror dagligen och jag ser verkligen inget slut på det.

Varför är vi svenskar så förtjusta i att anmäla andra så fort vi känner oss på minsta sätt förnärmade? Har vi inte skinn på näsan, eller är vi bara riktigt fjoll? Varför ska just vi svenskar vara så på, på, på hela tiden med vår lagbok och behöva dra varenda sate som rör sig inför domstol?

Min politiska värdegrund, tycker ju bara fel nu för tiden. Kanske börjar jag förlora greppen om verkligheten lite smått...

Det är vad den nuvarande alliansregeringen i Sverige är, det hörs väl ändå själv hur enorma mängder fail det kan bli när liberaler samarbetar med konservativa, det är som att blanda ketchup med kaviar, det går bara inte! Jag köper inte det här snacket med att alliansen är så himla tighta, de kommer splittras 2010, var så säker, och detta kan vi faktiskt tacka SD för!

Det är det som är det fantastiska med SD, det rör om totalt i den svenska politiken, lite som Ny demokrati gjorde. Vi kommer få se nya allianser och koalitioner, och inom en snar framtid kanske vi får se sossarnas fall? Eller varför inte en riksdag utan moderaterna? Mitt politiksinne pirrar, det är något stort i göringen inom politiken i Sverige, och jag ska följa utvecklingen!

Klassen verkar inte vara riktigt pepp, tankar om självmord flyger högt i klassrummet och stämningen är allmänt nere. Medan vissa desperat försöker se det positiva i saker så ser andra självmord som den enda lösningen på problemet. Om de inte hinner ta livet av sig byter de väl linje. Så är HUM, den bryter sakta ner oss alla, förutom Lenke och Charlie då som är carefree mot världen.

Jag har sagt förr att vi kommer bara vara 13st kvar i 3an, folk kommer ha bytt, tröttnat, och hoppat framför tåget.

Tänk er att få vara gud för en dag, att få uppleva alla dess för och nackdelar. Det jag skulle värdesätta mest i att få vara gud vore kunskapen att skilja mellan rätt och fel, att kunna döma en situation och dess olika lösningar efter detta. Att kunna döma en persons handlingar utifrån rätt eller fel, detta skulle verkligen vara den ultimata tillgången och jag skulle offra mycket för att någon gång i livet kunna urskilja rätt från fel.

Kort inlägg idag, ehrm inatt blir det visst. Nu ska jag återgå till skrivandet av prov.

Varit "ledig" idag, sjukdom har slagt ner mig likt ett jefla X2000, eller kanske inte... Men jag är sjuk iaf!

Happ, vad gör man då om man är sjuk? Jag har läst filosofi förstår ni, kommer i fortsättningen kalla mig själv som utilitatirs. Jag har tänkt mycket i filosofiska banor det senaste halvåret, speciellt sen jag flyttade hemifrån, och det enda jag stött på är frågor, äntligen har jag börjat hitta svar också. Det känns otroligt skönt att veta mer säkert för var dag hur jag skulle hantera t.ex. ett moraliskt problem, något som jag tills nyligen skulle brytit ihop av antagligen. Som ett facit i hand under ett prov, typ!

Jag undrar fortfarande över rättvisa dock, vad är rätt och vad är fel? Vem beslutar vad som är rätt och fel? Vem har gett denne makt att besluta detta? Utilitarismen ger vissa svar men inte alla, längtar till filosofin i skolan, för humaniora erbjuder väl ändå det?

Hann med lite läsning om Nietzcshe också, rubriken inspirerad av denne, intressanta teorier hade tysken allt. Synd bara att Hitler tyckte han var en riktig hyvens typ och gjorde att hans idéer idag förknippas med nazism. Diggar na då han så rått och iskallt kan säga att allt det vi tror om moral idag är fel, bara fel, och att vi borde byta ut de snarast. Strongt gjort Nietzcshe, tough luck att du var lite smågalen de sista levnadsåren...

Fast jag tappade bort den när jag somnade, så jag har inte riktigt koll på vad det var...

Tycker det är lite komiskt att den högsta byggnaden i Söderhamn är en stor McDonalds-skylt, vi svenskar vet allt vår plats!

Jag minns när jag som 14 åring var på stan med klassen, vi skulle läsa på om de olika riksdagspartierna då det var val. Vi sprang fram och tillbaka mellan bodarna men det mesta kändes så grått och trist, vad gör det en 14 åring hurvida a-kassan ska höjas eller sänkas, hurvida staten skulle kvotera in kvinnor på höga poster, hurvida skolan skulle vara statligt eller kommunligt styrd. Allt detta var sak samma, dock fanns det en sak jag kunde relatera till, miljöpartiet och deras kamp för miljön. Jag hade nyligen sett filmen en obekväm sanning och jag var starkt påverkad av denna, samtidigt var det en major shitstorm i svensk media över denna, jag var rädd och osäker över framtiden. Detta var inte rättvist på något sätt.

Idag, 2 år senare ser jag världen på ett nytt sätt. Världen har kylt ner mig, jag blir inte längre chockad över varningarna som flödar ur TVn där hemma och jag kan inte relatera på samma sätt längre till miljöhotet. Det känns för mig som så främmande, dagligen ser vi orättvisor här i världen och det är dessa som borde fokuseras på. De dagliga orättvisorna. Miljön prioriteras inte lika högt för mig längre, för allt oftare ser jag hur starka grupper och individer världen runt motverkar gröna kämpar runt om på vårt jordklot, den enorma politiska kroppen som världen utgör är så otroligt seg i sina rörelser...

Vad ville jag egentligen ha ut av det här inlägget frågar jag mig själv såhär efteråt, jag vet inte.

Det är inte lätt det här med politik, för man kan tro sig vara stensäker på vad man är, i vilket fack man vill placera sig och hur man vill att folk ska se på en. Synd bara att allt detta kan ändras så fort.

Socialist, om något skulle jag väl kalla mig för socialist. Jag tror naivt på det goda i folk, i att de som har det sämre borde få en chans till något bättre, i att det en dag kommer finnas rättvisa här på jorden i sin renaste form. Detta är ändå bara drömmar, för inte kan väl en värld som denna ge de svaga någon pardon och även om det finns så många där ute som vill skydda och lyfta de svaga så verkar det ibland lönlöst, för antingen är det för många svaga eller för få som verkligen försöker hjälpa dessa.

De svaga finns överallt, inte bara i 3e världen utan även här i Sverige. Våra favoriter the US and A är inga höjdare på att lyfta upp de fattiga och hjälpa dessa heller. För inte finns det någon vinning i detta? Var finns socialisterna, var finns människorna som bryr sig om hurvida sin granne blivit vräkt eller inte?

Jag börjar tröttna på väntan efter världsrevolutionen eller vägen till en rättvis värld genom reformer, för jag ser snarare världen sjunka djupare och djupare. Jag har bara levt i ynka 16 år, men jag börjar undra när detta ska ske. När under hela den mänskliga historien som gått, när ska denna rättvisa värld komma?

Rättvisa kanske är överskattat, kanske inte behövs. För vad gör det mig här i Gävle, Sverige om någon blir dödad "bara för att" någonstans i Afrika. Vad gör det mig, egentligen?

Jag måste vara naiv, eller så är det fel på världen. Chansen är nog större att det är fel på mig, men jag ser positivt på det! Det är fel på mig OCH världen.

Det är ju det som man säger, våld föder våld. Någon dödar din mamma, du vill ha hämnd, detta behöver inte gå ut över den som du egentligen vill hämnas på utan vem du än stöter på, för det är precis det våldet är, blint. Ironi, eh? För vad annars brukar man säga är blint? *Tänk, tänk, tänk*

Någonstans i vår utveckling gick ju något riktigt fel, vi blev failure. Det är klart, människan är redan det på flertalet punkter men varför måste en känsla som kräver hämnd finnas? Jag kan verkligen inte se det som något värdefullt för människan som grupp, inte stödjer det heller "survival of the fittest", för det tillför inget positivt till människan som gruppdjur, bara splittrar och söndrar oss. Inte bara splittrar det oss, vi utsätter oss själva för onödiga risker för att ta ut vår hämnd, risker är aldrig positivt inom evolutionen. Som sagt, något blev riktigt failure med oss.

Vi människor är riktigt omogna av oss; ska ha hämnd höger om vänster, är avundsjuka och tar gärna till våld. Kan dra lite paralleller till teodicéproblemet, var är den här snälla gubben uppe bland molnen som är så snäll? Gillar han inte oss längre, kanske har han tröttnat?

Lösning då? Kanske "bekämpa eld med eld"-stuket skulle gå hem, eller så kanske det vore bäst om vi människor var kvar i vårt barnstadie när vi var naiva nog att inte behöva se rött för varje ondska som sker emot oss och kunna ta en smäll utan att ha blod på våra händer, men det är klart då skulle vi bara kämpa om vem som skulle ha mest plats i sandlådan.

Vi människor är allt besynnerliga...

Religionskunskapen fortsätter att överraska, på vår planering finns att läsa "teodicéproblemet" under en av lektionerna. Fantastisk filosofisk fråga, även om den gör precis det jag själv inte kan hantera, den provocerar.

Teodicéproblemet kommer från den grekiske filosofen Epikuros som frågar sig hur ondska kan existera i en värld där Gud ska vara allsmäktig och god. Hela frågeställningen ömöjligör existensen av någon Gud, om denne nu inte är ond för då kan den självklart existera, en god Gud finns dock inte. Jag citerar den kristne författaren Lactanius :

"Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?"

Kort sagt;
om Gud inte kan utplåna ondska går det mot hans natur,
om Gud inte vill utplåna ondska går det mot hans natur,
om Gud varken kan eller vill utplåna ondska så är han inte Gud.
Det som finns kvar är att Gud kan och vill utplåna ondskan, men varför gör han det då inte?

Det är ett så vackert ifrågasättande! Jag tror jag hittat en provikation som jag kan ta och nästan le åt!

Jag minns hur jag i 9an försökte göra en uppsats gällande denna frågeställning till religionen och det var något av det värsta jag gjort mot mitt huvud. Jag visste varken ut eller in på frågan och jag är verkligen inte pepp på att lösa den men den är bara så otroligt vacker!

Lycklig jag blev idag förresten, Lagerbäck avgår!

Har tyvärr inga radikala tankar och moraliska snedsteg att bjussa på idag, är lite såhär lagom mjuk i huvudet efter en veckas skola.

Bror på besök imorn eventuellt, sedan ska jag få debattera kommunistisk ideologi med folk från Härnta, släng in en 08a i leken och vi har världsrevolutionen bakom hörnet.

Blev lite chockad när jag hörde att jag yttrat mig att jag "hatar" liberaler.

Jag minns inte detta yttrande, jag hatar inget och ingen, det finns vissa som är onödiga, vissa som är själviska, vissa som jag inte håller med, men jag hatar då ingen!

Ha en bra kväll folk, för jag har inte det med alla läxorna!

Självmord that is, finns det något mer själviskt? Jag har konstigt nog kommit på mig att tänka allt oftare runt självmord, inte så att jag tänker göra det för jag har kommit fram till att det är helt och hållet värdelöst att begå ett.

Om jag, som är 16 år skulle begå ett självmord skulle det kanske inte påverka så många, min krets på kanske 100-150 personer som är nära mig skulle sörja, vissa mer än andra, men tiden läker alla sår, hm? Hursom, det finns andra saker att ta in i uträkningen, vi kan börja med utryckningen av ambulanspersonal + eventuella återupplivningsförsök, detta skulle gå på en rejäl penning som skattebetalarna får betala, vad har de gjort mig?

Sen har vi själva begravningen, visst den skulle mor betala men samtidigt skulle pengarna kunna gå till något mer vettigt. Ponera att dessa pengar skulle skänkas till välgörenhet (stor chans), eller kanske bara köpet av ekologiska varor för pengarna vore nog, då skulle pengarna åtminstone komma till nytta och inte hamna i begravningsenterpenörkapitalisternas (epic ord) händer.

Gävle kommun får sammanlagt in ungefär 70-80 000 kr per år för att jag går på Vasa, om jag gick och bara dödde så skulle kommunen gå back dessa värdefulla peningar, om det är något skolan behöver är det detta. Vi fortsätter raskt vår kalkylation och kommer till antalet varor jag skulle kunna inhandla under hela min levnadstid, om jag skulle bli 85 skulle jag hinna köpa in en hel del. Skatten jag betalar skulle antagligen rädda flertalet liv, förse många med ett jobb och ge många unga en utbildning för pengarna.

Yrket då, vi ponerar att jag blir diplomat, inser ni vilken otrolig makt jag har att ändra något här i världen då? Ni kan ju se framför er antalet liv man kan rädda genom detta jobb. Reservplanen om detta inte kan uppfyllas är lärare, då tänker jag att jag kommer ta del i att utbilda nästa generation och vem vet vad dessa kan hitta på för roliga saker i sina liv?

Sist men inte minst kan man ju besöka Japan! Kan man la inte skippa?!

Lite sent att skriva att jag inte tänker dra ut på det här för länge så jag stannar här, men nu har ni på datorn varför det är failure att ta självmord!

Bokrecension nästa, sen vare basket kanske ja.

Jag har fortsatt spinna vidare när det gäller behovet av humanister i denna värld. Just nu är jag i att mänskligheten blivit så beroende av humanisternas idéer och behov av filosofiska tankar att om humanister bara skulle upphöra att existera som form i dagens samhälle skulle vi få en mänsklighet lika apatisk som en pundare på rehab, ett vrak. Vår värld har influerats under en så lång tid av filosofi så vi kan inte längre dra oss ur det hela, för om vi gör detta krashar hela vår syn på världen.

Vi skulle få en kall värld, inte en värld där värmen av logik skulle värma oss. Den logiska pelaren är inte stark nog att uppehålla så många miljarder människors sinnen utan sin humanistiska tvilling, om den humanistiska pelaren skulle kollapsa skulle det som ovan nämnts. Det vi måste göra är att under en längre tid bygga på och sakta men säkert överföra stenblock från den humanistiska pelaren till den logiska, och en dag fullt ut kunna förlita oss på att logiken segrar en dag, även om det är långt fram i framtiden.

Detta kan såklart påskyndas genom vetenskapen, men det skulle inte vara etiskt försvarbart. Vi skulle få en moralstorm av episka proportioner som skulle ruinera hela vår världsbild, och risken finns att logiken skulle stryka med som syndabock för det hela. Vad finns då kvar med både logik och humanism utplånade?